Ebbz Monroe

Hehe ja nu ska jag snart åka och tatta runt igen... Jag älskar att inte äga nått egentligen. Inget som skall vattnas eller vårdas hemma (mer än sociala relationer) bara jag och min ryggsäck... Håller på att förbereda mig för att åka hem till Svergie... Ser ut som ett riktigt gypsy lass... Blir alltid utglodd i oslo när jag kommer där med hela mitt liv i väskor... Tavlor och gud vet vad haha men jag tycker det är härligt. Det är typ som att säga; Hej här är jag och detta är vad jag äger. Det du ser är det du får..

Jaja rastlös som en apa i bur nu vill jag härifrån detta ställe börjar krypa in under skinnet på mig... Har märkt att jag har en magisk 3 månaders gräns när det gäller boplatser, är jag på ett ställe mer än tre månader mår jag pyskiskt dåligt blir oerhört rastlös och allmänt orolig i själen. Då hjälper det inte ens att yoga eller meditera inte ens hård träning. Det är liksom en inre röst som säger; nehe nu måste du vidare!

Innan har jag tänkt (eller blivit tillsagd) att det är något negativt att vara så pass rastlös eller att "du flyr ju från något"... Men det är fan inte sant. Jag är sådan för det är sån jag är. Jag kommer till ett ställe jag blir förälskad i det och stannar där tills jag är färdig med det. Sedan börjar det krypa i kroppen och kännas obehagligt om jag tvingas att stanna kvar fast jag är färdig med stället. Det är det kokande gypsy-blodet i mig helt enkelt. Jag är en normad. Inget konstigt med det människor har varit normader sedan stenåldern. Att stanna på ett ställe kom i efterhand. Lite tänkvärt faktiskt.

Japp nu skall denna gypsy kvinna sova och drömma sina normad drömmar... Inte långt tills jag är på resande fot igen:)